Telefontornet var ett fackverkstorn i stål på taket på Allmänna Telefonaktiebolagets hus vid Malmskillnadsgatan 30 i Stockholm. Det uppfördes 1887 och revs 1953. Tornet byggdes för att bära upp telefonledningar till Stockholms telefonabonnenter och var ca 45 meter högt. Stommen, som byggdes av Motala Verkstad, var den första i Sverige med sammannitade stålbalkar.
1887 fanns det 5 500 telefonapparater i Stockholm och ledningarna var på 5 000 kilometer, i regel utförda med blanktråd över hustaken.
Allmänheten och pressen tyckte tornet var fult och utlyste en pristävling om tornets utsmyckning. Vinnare blev J. Zetterstedt som var tjänsteman vid bolaget. Efter att förslaget omarbetats av arkiteketen Fritz Eckert så fick tornet de fyra hörntornen med vimpelstänger. Vid alla stora evenemang i staden så flaggades det här.
Redan i början av 1890-talet började trådarna sammaföras i kablar under jorden. Ombyggnaden var genomförd omkring 1913 och telefontornet miste sin funktion. Enstaka ledningar fanns kvar ytterligare en tid.
Den roterande så kallade NK-klockan monterades 1939. Urtavlan hade en diameter av 7,6 meter. NK-klockan tillverkades 1939 av "Ingenjörsfirman Teknik ASEA" under medverkan av Ruben Morne. Hela anordningen väger sju ton.
Televerkets Radiolaboratorium var inrymt under tornet. I de lokalerna utbröt en eldsvåda 23 juli 1952. Tornet och byggnaden skadades svårt. 1953 revs tornet och uret monterades ner. Men ett år senare monterades det upp igen på dess nuvarande plats på varuhuset NK:s tak.
Som nyinflyttad till Stockholm i slutet av 1960-talet blev NK-klockan riktmärket för att hålla koll på var man var i staden och vart man skulle gå för att komma till de mest centrala delarna.
